lifeinitaly

Mitt humör går verkligen upp och ner som världens berg- och dalbana just nu. Värmen och solen gör att jag blir på sjukt mycket bättre humör så fort jag kommer ut och efter att ha legat och solat både idag och igår så har jag fått lite färg och mängder med fräknar också;) Så att våren är här underlättar definitivt. Är även jätteglad för alla vänner här och hur nära vi kommit varandra. Hur mycket kul vi hittar på jämt.

Men såfort jag är hemma, eller måste "jobba" så sjunker humöret direkt. Är grymt trött på hela au-pair grejen just nu. Har väl aldrig tyckt att just den delen vart jätterolig men nu känner jag mig bara sååå klar med det. Att behöva bo i en familj som inte är din egen, som du hela tiden måste anpassa dig efter är inte det lättaste efter ett tag. Och sex månader räcker definitivt. Att man till råga på det också bor med sin arbetsgivare gör ju inte saken lättare. Inte helelr att ungen inte är världens lättaste att hantera.

Så, som ni kanske märker pendlar det en hel del. Jag går från att vara super-glad och allmänt lycklig att vara här i värmen utan att behöva göra mycket mer än att hänga i någon park eller på ett café hela dagarna. Fest och utflykter på helgerna. Och det är verkligen något att vara glad över också, för såhär mycket fritid och lite krav på mig kommer jag nog aldrig ha igen. Att dessutom få ha det i ett annat land som jag verkligen gillar, för det mesta iaf, och som är varmare och soligare än Sverige, är ju inte helt fel.
Samtidigt får jag ryck av hemlängtan mer och mer. Men jag vill inte heller åka hem, definitivt inte, för vad skulle jag göra hemma? Ingenting, och det skulle dessutom vara mycket kallare.

Som sagt, lite smått förvirrande. Menmen, det är bara att fokusera på de bra sakerna, för de är trots allt fler. Att jag precis fick veta att jag måste vara barnvakt på fredag kväll när vi hade planerat att gå på en klubb som är en gång i månaden bara gör ju inte direkt saken bättre.

Well well. Jag klarar mig, och mer därtill. Dessutom är det mindre än tre månader kvar tils jag är hemma igen, och det finns så mycket jag vil hinna göra under den tiden! Imorgon ska jag ut och springa igen, var ute igår också. Så härligt när man springer alldeles vid havet, vid halv nio-tiden på morgonen, det börjar bli varmare och solen strålar. Underbart!
När man tänker på de sakerna så undrar jag verkligen varför jag har hemlängtan. Och egentligen är dte nog inte hemlängtan, utan mer att jag inte vill bo här mer, utan i mitt eget hem där jag kan göra vad jag vill ocg slippa anpassa mig konstant. Säga vad jag tycker och inte alltid behöva acceptera mer eller mindre allt med ett leende. Suck. Och då trivs jag ändå bra med familjen, dom är för det mesta jättegoa men det är ändå jobbigt.

Snacka om världens ordbajs-inlägg. Jag tvingar ingen att läsa;)

Hoppas ni har et superbra därhemma! Tänker på er.

Puss och kram