lifeinitaly

I söndags eftermiddag var jag och Shirley i Palazzo Rosso, bianco och stursi(?). Det är museum, med konst, mestadels religiösa motiv men även byggnaderna i sig är vackra att titta på. Palazzo rosso hade även en takterass där man kunde åka upp till en upphöjd liten plats med panorama-utsikt över Genova. Och det var då vi insåg att vi är i Italien, att vi faktiskt BOR i Genova och hur underbart det faktiskt är. Vädret var precis lagom varmt, inget regn, solen började gå ner och på gatan nedanför oss spelade en man vacker musik. Pure happiness. Självklart hade jag glömt min kamera, men mobilen funkar ju hyfsat också. Även om bilderna inte alls visar känslan eller atmosfären så kan ni få en liten inblick iaf. Vi stod där och såg ut över hustaken, plottrigt, mängder med hus, men ändå såå charmigt. De små husen med takterasserna, med växter, bord och stolar och tvätt som hänger ute. Det är så italienskt på något sätt, iaf så jag föreställer mig italien.

Senare gick vi ner till Porto Antico, och nu hade dte blivit mörkare och det var hur mysigt som helst med alla ljusen och havet framför oss. Genova kommer nog att vara väldigt mysigt i jul när julbelysningen tänds (som btw har suttit uppe sen mitten av oktober). Vi gick och köpte en glass och satte oss och åt den till tonerna av indianmusik som några indianer spelade i hamnen. Helt enkelt en perfekt eftermiddag.

Och det är vid sånna tillfällen som jag är så glad över att jag är här, att jag vågade åka. För visst att man längtar hem ibland, eller att jag blir vaaansinnig på Michele och bara vill slänga ut honom, men jag får samtidigt så mkt tillbaka. Jag älskar verkligen familjen, hade inte kunnat bli bättre, när (om:P) Miky är på bra humör så är han supersöt, ofta på kvällen blir han jättegosig och ska sitta i knät och kramas. Då är han underbar. Och jag får uppleva så mycket nytt, en ny kultur, jättevacker omgivning, jättegod mat, nya vänner och massa mer. Vad hade jag gjort hemma? Ingenting. Antagligen jobbat på något mer eller mindre roligt jobb, träffat kompisar och gått ut på helgerna. Samma rutiner som alltid. Nej tack. Då är jag mkt hellre här, även om man börjar få rutiner här också så är det en annan grej och det är alltid något nytt att se eller göra. Så för att sammanfatta, jag är glad att jag är här!







Ibland är han såhär söt, som när vi hade "tatuerat" oss. Han hade Wall-e och jag hade Eva.