lifeinitaly

mellan Michele och mig:P haha, neej så farligt är det inte men igår tog mitt tålamod officiellt slut. Skitunge säger jag bara. Vet inte hur många ggr jag bara ställde mig och skrek på honom, har god lust att bara slå till honom så att han fattar också. Men det gör jag såklart inte. Återigen, jag förstår verkligen föräldrarna som gör det:P Det började med att han höll på att pilla på allt, och klättra upp på, spring runt mm på vägen från skolan, så till slut tröttnade jag och bara gick i förväg. När han inser att jag är typ 20-30 m framför blir han asförbannad och vägrar gå framåt. SÅ jag står och ropar på honom att han ska sätta fart, medan han står och skriker att jag ska komma tillbaka, annars tänker han inte gå. SUCK.

Det slutade iaf med att han, arg som ett bi och halvt gråtandes av ilska fick börja gå iaf. Jag kan minsann vara lika enveten som honom om det ska vara på det viset. Sen var han arg och vägrade gå i närheten av mig men han gick iaf hemåt så jag var nöjd. Sen när vi är nästan hemma vill han gå till lekplatsen och när jag säger nej för att vi måste gå hem och göra läxan får han ett utbrott till. Då vill han ha nycklarna till porten, men vid det här laget var jag redigt trött på honom och gav de inte till honom. Gissa vad som hände då, jo, ett till utbrott. Megautbrott. Så då rycker han tag i min jacka och håller fast och vägrar gå framåt. Nu var jag lika förbannad som honom och mer eller mindre sliter loss honom skriker nåt på honom och går hemåt, han fick finna sig i att följa efter men var nu ännu mer arg! Humör har han så det räcker och blir över. Så han rycker tag i sin jacka som jag bär på och försöker slå mig med den! Han får gärna vara hur arg han vill men han får INTE slå mig. Oavsett. Så jag ryckte tag i honom och bara: DU SLÅR INTE MIG!!! FÖRSTÅTT?! Då blev han lite lugn för nån sekund iaf, och jag gick före och låste upp porten. Han stannade demonstrativt kvar utanför och slängde några plattor, som är lösa och som han vet att han inte får röra, i marken. Men när han hörde att jag stängde porten kom han springande. Väl inne lugnade han ner sig, tills jag sa åt honom att ta av sig skorna.

Ytterligare en brottningsmatch där jag mer eller mindre fick slita av honom skorna. Envetna unge! Det visade sig att han hade ganska mkt läxa, men jag kände inte riktigt för att ta tag i det just då, så jag satte mig och kollade på Cars istället. Han kom och satte sig bredvid mig och vi hade en lugn stund i ca 45 min, tills jag insåg att vi måste börja med läxan. Ett nytt krig. Behöver jag säga mer? Skrik, gråt, han springer och sätter sig under bordet, slänger iväg pennan och boken, och jag får släpa fram honom. Till slut gjorde han en del iaf, fast inte den uppgiften jag ville att han skulle göra. Såklart, men han gjorde iaf något. 

För övrigt så trivs jag jättebra och längtar inte hem alls. Kul att sanna kommer på lördag också, och att hon kan ta med sig lite grejer hemifrån som jag glömde;) hehe. Men oturligt nog är det antagligen strejk i skolorna på torsdagen när hon är här, så då måste vi passa Michele hela dagen isf. Fast får väl hitta på något, typ en utflykt. Förhoppningsvis är han snäll när hon är här;) haha, kan ju alltid hoppas. Nej, nu ska jag återgå till mitt universitetsletande. Är mitt uppe i ansökningne, och är för tillfället väldigt förvirrad. Men dte löser väl sig.

Puss!


Skenet bedrar...haha.